"Järnbitar"...

X hade förlåtit mig å bestämt sig för att "behålla" mig. Jag skulle börja me anti-depressiva tabl. å d skulle enligt läkaren ta ca. 2 veckor innan dom började verka. Jag fick även lugnande tabl. till mina ångestattacker. D låter märkligt men X va min trygghet å jag bad honom om att va hemma hos mig tills tabl. började verka. Han såg hur dåligt jag mådde å lovade att stanna hemma hos mig...2 dagar....2 dagar va han hemma hos mig, sen va han iväg igen som innan...

Mina ångestattacker blev värre när han inte va hemma, dom kunde sitta i hela dagen även om jag tog lugnande. Hjärtat började slå fortare, allting inom mig knöt sig, speciellt bröstkorgen...jag fick svårt för att andas, jag fick yrsel, jag grät okontrollerat å jag va rädd...så rädd utan att veta varför egentligen...

Jag försökte att hantera d själv...jag försökte verkligen men när d blev för hemskt så ringde jag till X för att höra hans röst å d lugnade mig. D kändes tryggt att höra hans röst. Så d blev att jag ringde å messade honom mycket iom jag mådde så dåligt som jag gjorde.

När jag en av gångerna ringde honom så blev han förbannad på mig...han röt åt mig i telefonen att nu fick jag fan sluta ringa honom, han hade inte tid att prata me mig...han klickade luren i örat på mig å jag mådde ännu sämre. Så efter den gången så blev jag rädd för att ringa eller messa honom...rädd för att han skulle bli arg på mig...

X kommer hem en dag me en påse, han sätter sig å soffan me påsen bredvid sig. Jag undrar va han har för nåt i påsen? Han svarar mig: "Järnbitar". D skulle bli razzia på klubben å han fick ta dom me sig hem för att gömma undan dom. Jag blev rädd å tänkte: "Nu jävlar!!! Nu jävlar har han fått nog av mitt ringande å messande...han kommer skjuta ihjäl mig". Jag tänkte att han ljuger säkert eftersom han ljugit mycket för mig så jag frågade honom om jag fick gömma dom? Jag ville se hur han reagerade...hade han svarat nej så va jag säker på att jag skulle dö. Men han svarade ok å jag tog påsen från honom å gömde på ett ställe som jag tyckte va säkert.

Fortfarande än idag kan jag få ångest när jag ska messa nån...jag e rädd för att personen ska bli arg på mig...så svårt att bli av me den känslan...