Jag e bara så ledsen...trött...ensamen...

Beslut fattat å framlagt!

Jag har pratat me X om barnen. Jag sa till honom att i lördags va sista gången som han valde bort dom...nu e d vi som väljer bort honom! Jag berättade att jag pratade me ungarna i söndags å att dom blir besvikna varje gång som han lovar att ha dom för att sen bara skita i d. Så jag frågade barnen om jag skulle sätta stopp för d å dom ville att jag skulle göra d.

Så jag sa till honom att han får inte ha barnen, han får inte lova dom något överhuvudtaget! Han kan komma hem till mig om han vill träffa dom å han kan ha dom nåna timmar då å då. Han kan inte hålla på att dra dom in å ut ur sitt liv som d passar honom. Barnen mår inte bra av d å eftersom han inte tar nåt ansvar så måste jag göra d.

Vi har redan levt i kaos utan nån struktur eller vardagsrutiner å vi orkar inte d mer. Barnen behöver rutiner å struktur för att känna sig trygga. Dom blir otrygga av X velande...ska han ha dom eller ska han inte ha dom...dom har tålmodigt väntat i ovisshet allt för många gånger...nu e d slut!!!!

Samtidigt som d känns bra att ha sagt till honom så känns d ändå sorgligt...sorgligt hur en "pappa" inte vill ta ansvar för sina barn...

Mer sanning...

När X erkände att han va spelberoende, eftersom han chef berättat om förskingringen, så berättade han oxå om hur mycket han hade i spelskulder hos olika personer. Men d visade sig att han ljög...d fanns fler skulder som han inte berättade om för mig.

Jag frågade honom om d fanns nåt annat som han dolt för mig men han lovade att han hade berättat allt för mig. När jag frågade honom om varför han inte berättat för mig så svarade han att han ville "skydda" mig...skydda mig? Man kan inte skydda nån annan än sig själv med lögner! Jag sa till honom att d va bättre att lägga alla kort på bordet så om han hade nåt annat att berätta så tyckte jag han skulle göra d me en gång.

D gick ett par veckor å jag tänkte att d kommer nog ordna sig...d blir tufft men d ordnar sig. X verkade må sämre å jag kämpade på me att ta hand om barnen å mig själv, jag hade iaf fått läkarhjälp å anti-dep.tabl Då släpper X nästa bomb...han hade missbrukat kokain i ca. 1½ år...jag å mina närmsta hade misstänkt d men va inte helt säkra på d. Men nu erkände han för mig.

Allt for genom mitt huvud...hur han hade gett mig skulden för att ha svikit honom...hur han skulle ta ut skiljsmässa...hur jag förnedrade mig själv genom att tigga på mina knän om hans förlåtelse...hans ansiktsuttryck när han satt den dagen i köket...

Jag blev totalt blank...jag "försvann"...

Hur kunde han...hur kunde han va så iskall den dagen i köket...

Han började berätta hur mycket koks han tog...hur mycket han hade som va knarkskulder. Han skröt för mig om hur mycket koks han kunde ta, hur han klarade av att ta mycket mer än va knarkare som hade hållt på i fler år än va han hade, hur imponerade andra blev när han snortade å tyckte han va "galen"...

Jag fick inte fram ett ord...jag satt bara å undrade över vem fan han va? Va han verkligen min make...nää, min make fanns inte längre...han va förlorad...

NÄR SKA HAN VAKNA!!!!!!!

Här under sommaren (-09) har X skärpt till sig. Han har slutat me kokset å all kriminalitet. Även om han har varit ett svin mot mig så vill jag ändå att han ska ha kontakt me våra barn...har alltid tyckt att d e barnens rätt att få träffa sin pappa.

Så under sommaren började han ha dom en natt varannan helg...d blev väl 3-4 ggr. Jag märkte på sonen att han började få tillbaka tilliten för honom, han e 13 år å minns mer från när X å jag va gifta än va min 9-åriga dotter gör. Sonen har mer eller mindre "släppt" sin pappa för flera år sen...så att se honom börja lita på honom igen kändes bara såå bra. X har svikit barnen så många gånger...lovat å lovat för att sen bara skita i d...

Meen...först så flyttar X knarkande lillebror in hos honom, å då kunde/fick han inte ha barnen. Sen så fick han nytt jobb å skulle "komma in" i d. Jag har haft mycket tålamod... Nu har hans lillebror flyttat, han har jobbat ett tag nu å allt ska så att säg va lugnt...va gör han då?

Joo, han tar upp sin kriminella bana igen! Men bara "lite" som han själv uttrycker d!

Jag pratade me honom i fredags å då sa han att han skulle ha ungarna lör-sön, braaa...tänkte jag. På lördagen vid 16.00-tiden hör han av sig att han inte kan ha dom ändå för d skulle antagligen komma "grejor" på kvällen. Ännu en gång väljer han att inte ha sina barn!

Han "lyfter" upp dom me kärlek å uppmärksamhet för att sen bara "tappa" dom i golvet. Va faaan...hur kan man göra så???????

Jag måste göra något åt detta, d e mitt ansvar att se till att mina barn mår bra! Men jag vet inte riktigt hur ännu...jag vet bara att jag måste göra nåt!

Isolering...

Jag å X hade en väldigt stor umgängeskrets, ett par R+C va våra bästa vänner. Alla våra vänner bodde i en annan stad men vi umgicks mycket ändå. R+C umgicks vi mest me, ibland blev d middag ibland bara kaffe men vi träffades flera gånger i veckan.

R visste om att X missbrukade kokain långt före mig...å även fler killkompisar visste om d. X har alltid vetat om min inställning till knark, jag har alltid sagt att jag skulle aldrig kunna va ihop me en knarkare. Därför så dolde han d väldigt väl för mig. Han visste att om jag skulle få reda på d så hade jag lämnat honom me en gång.

Så för att skydda sig själv umgicks vi allt mindre me våra vänner, han va rädd för att nån skulle råka försäga sig till mig. Jag blev mer å mer isolerad i vårt hem me barnen. Han kom på en massa ursäkter för att vi inte skulle kunna umgås me R+C. När R märkte att hans missbruk blev värre å värre försökte han att "hjälpa" mig. Han sa till X att antingen fick han sluta knarka eller så skulle han berätta för mig.

Men då blev X vansinnig å hotade R me att skjuta ihjäl honom å hans familj om han sa nåt till mig. Så då slutade vi umgås helt å hållet me R+C. Våra andra vänner som visste att X knarkade fick reda på att X hotat R så ingen annan ville/vågade umgås me oss eller kontakta mig. Han isolerade mig i hemmet för att ha kontroll över situationen, så jag inte råkade höra nåt jag inte skulle...

Jag blev inåtvänd...han bröt ner mig bit för bit å till sist klarade jag knappt av att ens gå till affären för att handla...d kändes som att alla människor tittade på mig å såg att d va nåt "fel" på mig. Jag mådde så psykiskt dåligt, å då ser man inte "verkligheten" som den e...

Idag umgås jag inte me nån av våra gamla "vänner"...jag har ingen kontakt alls me dom å vill inte ha d heller. Jag blev inte bara sviken av X utan även av våra "vänner"...

Tur...???

När jag hade talat om för X att jag ville skiljas bodde vi i hus. Här var vi bor e d inte lätt att få tag i en lgh, å typiskt så fick X lgh före mig, jag bodde kvar i huset. Jag lät honom ta va han ville av möbler...jag brydde mig inte...ville bara bli fri från honom på ett så skonsamt sätt som möjligt. Eftersom d va X som stod för huslånen själva så ville han sälja huset så fort som möjligt, han sket väl i om jag hade fått lgh eller inte. Jag hade en plan B om jag inte hade fått tag i en lgh å d va att bo i mina föräldrars datorrum, X ville att jag skulle bo hos honom...han ville inte släppa mig. Så att han ville sälja snabbt va bara ett sätt för honom att försöka hålla kvar mig.

Första natten från huset sov jag faktiskt över hos X. Jag försökte va "snäll" så han inte skulle bli arg. Även om vi var gifta å jag skulle ha hälften av pengarna vid försäljningen av huset så litade jag inte på att jag skulle få d. Jag visste att han hade en massa skulder...knarkskulder...skulder till mc-klubben. Dagen efter frågade han mig om jag ville sova över ytterligare en natt men jag kände att jag måste bort från honom. Jag sa nää, d e bättre jag sover hos mina föräldrar å d gjorde jag...

Efter första natten hos mina föräldrar ringer X mig, han frågar hur d e me mig å jag svarar att d e bra. Själv va han jätte-trött för han hade inte sovit på hela natten. Jag frågade varför inte? Då svarar han mig lugnt å sansat:

- Jag började tänka på dig igår kväll å blev så förbannad på dig att jag ville slå ihjäl dig! Jag va så förbannad att jag inte kunde sova, jag bara malde å gick runt i lgh hela natten. D va en jävla tur att du inte va här för då hade jag slagit ihjäl dig.

Jag visste inte va jag skulle svara...säga...då sa han:- Men jag har lugnat ner mig nu...nu e jag bara trött. Så jag sa till honom att han skulle gå å lägga sig, sova ut...att han behövde d, å han höll me mig. Jag vet att han måste ha varit påverkad av kokain under den natten, för vilken "normal" person e vaken en hel natt för att man e förbannad.

Såå jaa...d va tur att jag inte va där för han hade slagit ihjäl mig...