Jag e bara så ledsen...trött...ensamen...

Beslut fattat å framlagt!

Jag har pratat me X om barnen. Jag sa till honom att i lördags va sista gången som han valde bort dom...nu e d vi som väljer bort honom! Jag berättade att jag pratade me ungarna i söndags å att dom blir besvikna varje gång som han lovar att ha dom för att sen bara skita i d. Så jag frågade barnen om jag skulle sätta stopp för d å dom ville att jag skulle göra d.

Så jag sa till honom att han får inte ha barnen, han får inte lova dom något överhuvudtaget! Han kan komma hem till mig om han vill träffa dom å han kan ha dom nåna timmar då å då. Han kan inte hålla på att dra dom in å ut ur sitt liv som d passar honom. Barnen mår inte bra av d å eftersom han inte tar nåt ansvar så måste jag göra d.

Vi har redan levt i kaos utan nån struktur eller vardagsrutiner å vi orkar inte d mer. Barnen behöver rutiner å struktur för att känna sig trygga. Dom blir otrygga av X velande...ska han ha dom eller ska han inte ha dom...dom har tålmodigt väntat i ovisshet allt för många gånger...nu e d slut!!!!

Samtidigt som d känns bra att ha sagt till honom så känns d ändå sorgligt...sorgligt hur en "pappa" inte vill ta ansvar för sina barn...

Mer sanning...

När X erkände att han va spelberoende, eftersom han chef berättat om förskingringen, så berättade han oxå om hur mycket han hade i spelskulder hos olika personer. Men d visade sig att han ljög...d fanns fler skulder som han inte berättade om för mig.

Jag frågade honom om d fanns nåt annat som han dolt för mig men han lovade att han hade berättat allt för mig. När jag frågade honom om varför han inte berättat för mig så svarade han att han ville "skydda" mig...skydda mig? Man kan inte skydda nån annan än sig själv med lögner! Jag sa till honom att d va bättre att lägga alla kort på bordet så om han hade nåt annat att berätta så tyckte jag han skulle göra d me en gång.

D gick ett par veckor å jag tänkte att d kommer nog ordna sig...d blir tufft men d ordnar sig. X verkade må sämre å jag kämpade på me att ta hand om barnen å mig själv, jag hade iaf fått läkarhjälp å anti-dep.tabl Då släpper X nästa bomb...han hade missbrukat kokain i ca. 1½ år...jag å mina närmsta hade misstänkt d men va inte helt säkra på d. Men nu erkände han för mig.

Allt for genom mitt huvud...hur han hade gett mig skulden för att ha svikit honom...hur han skulle ta ut skiljsmässa...hur jag förnedrade mig själv genom att tigga på mina knän om hans förlåtelse...hans ansiktsuttryck när han satt den dagen i köket...

Jag blev totalt blank...jag "försvann"...

Hur kunde han...hur kunde han va så iskall den dagen i köket...

Han började berätta hur mycket koks han tog...hur mycket han hade som va knarkskulder. Han skröt för mig om hur mycket koks han kunde ta, hur han klarade av att ta mycket mer än va knarkare som hade hållt på i fler år än va han hade, hur imponerade andra blev när han snortade å tyckte han va "galen"...

Jag fick inte fram ett ord...jag satt bara å undrade över vem fan han va? Va han verkligen min make...nää, min make fanns inte längre...han va förlorad...

NÄR SKA HAN VAKNA!!!!!!!

Här under sommaren (-09) har X skärpt till sig. Han har slutat me kokset å all kriminalitet. Även om han har varit ett svin mot mig så vill jag ändå att han ska ha kontakt me våra barn...har alltid tyckt att d e barnens rätt att få träffa sin pappa.

Så under sommaren började han ha dom en natt varannan helg...d blev väl 3-4 ggr. Jag märkte på sonen att han började få tillbaka tilliten för honom, han e 13 år å minns mer från när X å jag va gifta än va min 9-åriga dotter gör. Sonen har mer eller mindre "släppt" sin pappa för flera år sen...så att se honom börja lita på honom igen kändes bara såå bra. X har svikit barnen så många gånger...lovat å lovat för att sen bara skita i d...

Meen...först så flyttar X knarkande lillebror in hos honom, å då kunde/fick han inte ha barnen. Sen så fick han nytt jobb å skulle "komma in" i d. Jag har haft mycket tålamod... Nu har hans lillebror flyttat, han har jobbat ett tag nu å allt ska så att säg va lugnt...va gör han då?

Joo, han tar upp sin kriminella bana igen! Men bara "lite" som han själv uttrycker d!

Jag pratade me honom i fredags å då sa han att han skulle ha ungarna lör-sön, braaa...tänkte jag. På lördagen vid 16.00-tiden hör han av sig att han inte kan ha dom ändå för d skulle antagligen komma "grejor" på kvällen. Ännu en gång väljer han att inte ha sina barn!

Han "lyfter" upp dom me kärlek å uppmärksamhet för att sen bara "tappa" dom i golvet. Va faaan...hur kan man göra så???????

Jag måste göra något åt detta, d e mitt ansvar att se till att mina barn mår bra! Men jag vet inte riktigt hur ännu...jag vet bara att jag måste göra nåt!