Onsdag

När jag hämtade barnen i skolan hade X passat på att va hemma så han slapp träffa mig. På bordet låg ett stort kuvert å i kuvertet låg papper om att han begärde skillsmässa.

Jag ringde å messade honom i förtvivlan. Till sist messade han tillbaka till mig att han skulle komma hem dagen efter så vi fick prata, men mest va d för att han ville att jag skulle skriva på skillsmässopappren så han kunde hämta dom.

Han kom hem på torsdagen...han va helt oförstående för hur JAG kunde svika honom....

Han satt i köket, stirrade tomt ut i luften...jag bad på mina knän om hans förlåtelse å att han skulle ta mig tillbaka...d va så förnedrande...

Att va så beroende/manipulerad av en annan människa, så totalt osjälvständig....

Han förlät mig...han förlät mig...

Tisdag

Sov inte mycket under natten men gick upp på morgonen å fick iväg ungarna till skolan. När jag sen kom hem satte jag mig i soffan...jag grät inte längre...jag bara satt där å tittade ut genom fönstret utan att egentligen se något...jag va totalt avskalad...inte tom utan avskalad...

D fanns ingenting kvar av mig...jag var inget. Då beslöt jag mig för att ta livet av mig. Jag planerade att jag skulle hämta ungarna i skolan, köra hem dom till min mamma å säg att jag hade fått tid hos läkare. Sen skulle jag köra hem å lägga mig i badkaret å skära upp  armarna, tänkte att d e lättare att städa upp efter mig om jag låg i badkaret...blod sätter sig hårt å e svårt att få bort från tyg å golv. Jag har några knivar som heter Global, jättebra knivar, dom e så vassa att man knappt känner om man råkar skära sig.

Så...hela dagen satt jag i soffan å väntade på att klockan skulle bli så pass mycket att d va dax att hämta ungarna...men...ca en timme innan jag skulle hämta dom dyker min bror å hans fru upp hos mig. Jag blev väldigt förvånad eftersom dom e så att dom ringer alltid innan dom kommer hem till mig....ALLTID...men inte denna gången. Jaajaa, tänkte jag, dom kör säkert hem när jag ska hämta ungarna. När d va dax å jag sa att nu måste jag hämta ungarna så säger dom:- Ok, men vi kan vänta här så länge...

Jag blev stum...va skulle jag säga? Jag kunde ju inte säga till dom att dom va tvungna att gå för jag skulle ta livet av mig. Jag blev överrumplad å sa...jaahaaa...

När jag körde iväg retade jag mig på att dom kom ivägen...jag hade ju planerat å så kom dom å förstörde min plan...mitt beslut...

Jag kom hem me ungarna å vi snackade länge...

Eftersom jag inte fick tagit livet av mig så fanns d bara ett alternativ...söka läkarvård.

Ringde dagen efter å fick en akuttid hos läkare...hon konstaterade att jag inte mådde bra, ångesten va värst, så jag fick anti-depressiva tabl. å blev sjukskriven.

Hörde inte av X på hela tisdagen...